Hej på er!
Jag har inte så mycket tid för blogg och dator för tillfället. All tid jag har, som inte går till jobb, måste jag lägga på Bam. Hans benträning måste bli mer effektiv för man märker att han besväras av sitt knä nu. Jag måste lösa ut smärtstillande och hoppas att det går. Receptet jag har är det som jag fick när han kastrerades, men eftersom jag redan hade hemma då löste jag aldrig ut det. Receptet gäller ett år, men det står att jag ska börja ge den 12 februari så jag är lite orolig att det ska ställa till det hela. Men det visar sig. Får ju bara förklara hur det ligger till annars och dom borde kunna se att jag har hämtat ut förra året till det som jag behöver dom till nu.

Jobbade i tisdags, i ösregn. Fick bland annat rensa ogräs. Det var tänkt att jag skulle klippa gräs men på morgonen ringde hon och sa att det regnade så jag skulle jobba inne istället. Tog ju inte så lämpliga kläder på mig då eftersom jag skulle vara inne, men trädgården är tydligen inne för henne. Jag var där igår också och då klippte jag gräset. Idag är det jobb igen och även imorgon och på lördag. Och på måndag. Det är bra att jag får jobba, särskilt som jag aldrig vet när jag behöver ta Bam till veterinären. Det är inte roligt att inte kunna unna sig själv saker. Måste alltid ha pengar så att han kan få vård, vet ju som sagt aldrig när det kommer behövas. En sak som jag måste göra är att skaffa nytt leg, så det ska jag och mamma fixa nästa vecka. Hon måste vara med eftersom mitt andra gick ut för ett år sedan, haha. Nästa vecka kommer jag nog även byta bloggdesign.

På kvällspromenaden igår.

Jag tror att det är en och en halv vecka sedan jag besökte frisören. Jag klippte av ungefär hälften av håret och det var sorgligt. Men behövligt. Jag sparade till långt egentligen, men eftersom mitt hår är så tunt och tråkigt bestämde jag mig för att klippa av det. Utöver det var det kanske ändå dags för en liten förändring eftersom håret i stort sett bara har hängt där rätt upp och ner i hela mitt liv. Har jag kanske redan bloggat om det här? Det känns lite bekant.

Hur som helst, jag var där i en och en halv timme. Ja, att klippa sig är tydligen inget man gör på en kafferast, men jag fick även håret tvättat så det var ju trevligt. Tjejen som fixade till mig går sista året som frisör så det var lite nervöst, men hon var duktig. Jag berättade att jag snart är 30 och reaktionen på det var oslagbar, haha. Hon, som nästan är hälften så gammal, såg liksom äldre ut, haha. Himla festligt. En annan rolig sak som hände var när hon skulle sätta upp håret och såg min fruktansvärt fula tatuering i nacken. "Är det en tatuering?". Jag förklarade hur det hela låg till och så här i efterhand kan jag tycka att det hade varit roligare att svara att det är ett födelsemärke. Det är dock svårt att veta vad folk har för slags humor så det var kanske tur att jag inte kom på det tidigare. Hon klippte i alla fall av hälften och klippte upp det lite. Och så gjorde hon något mer som jag inte vet namnet på. Men allt skulle ge mer volym, eller göra så att det såg ut som det, men jag ser ingen direkt skillnad. Hon fönade det för att få mer volym, men inte ens det gjorde några större under. Jag fick veta att jag har så kallat glashår vilket förklarar varför jag aldrig kan behålla lockar och volym ens med bra produkter. Det bara "glider ur" och så hänger håret där rakt och platt igen. Lite tråkigt, men det är som det är med det. Säkert därför också som färgen alltid har bleknat fort när jag har färgat det mörkare, trots att det varit permanent färg.

På söndagen färgade jag håret, hemma. Och det blev... inte så bra. Jag hade köpt en mörkare färg som hette kastanjebrun eller något, men så fan heller att det blev den färgen. Jag blev hur mörk som helst och det såg bara konstigt ut. Ilfart till affären och fixade avfärgning och det gjorde inte saken bättre precis. Först var jag orolig att håret skulle bli väldigt slitet och ramla av ännu mer än det redan gör, men efteråt såg håret lika välvårdat ut som det gjorde innan avfärgningen. Tack och lov! Dock mer morotsfärgat än innan. Så nu går jag runt och ser ut som en morot, eller för att försöka vara lite fin i kanten; som ett kopparkärl. Haha. Inte så fint det heller, men det känns ändå bättre än det mörka. När jag får råd vill jag gå och bli blond istället. Inte jätteblond, men blond. Att avfärgningen misslyckades lite är inte det som hindrar mig från att göra om det utan det är lukten. Dels stinker det medan man väntar på att skiten ska verka. Sedan ska man skölja i en hel evighet och hålla på med en annan produkt som stinker ännu värre. Och nu, en och en halv vecka senare stinker det fortfarande. Värst är det när håret är blött. Jag klöks när jag duschar och känner lukten. Det är obeskrivligt. Så vidrigt. Även när håret är torrt luktar det, men det är som sagt värst när det är blött. Hur länge ska det vara så? Jag tvättar håret varannan dag, så någon förbättring borde det ha blivit tycker jag. Men nej. Ska jag behöva gå runt och klökas i resten av mitt liv? Och vad sjutton tänker alla som jag passerar? Dom lär ju också känna det för det är verkligen ingen diskret lukt.

Snart dags att jobba igen och jag är så trött på det. Eller ja, inte på att jobba så klart men på just det stället. Nu är det dessutom vår och snart sommar och då är jag där oftare, vilket gör att jag har svårt att planera resten av mitt liv eftersom allt hänger på hur vädret blir, gräset ska ju klippas i tid och otid. Jag kommer avlida. Jag verkligen avskyr det. Sakerna jag gör så här års på jobbet är saker som jag tycker är ganska roliga, mest för att jag tycker om att vara ute och greja i trädgård, men jag är så trött på människan. Och trimmern ska vi inte bara prata om. Åh! Men det är bara att bita ihop, det ger ju pengar i alla fall.

Imorgon ska jag också jobba, men på det andra stället. Hoppas att det inte blir en av dom där jobbigare dagarna bara för då är det inte roligt. Redan på första kliniken ibland märker jag att det går segt, vet inte varför det är så men när det blir så vet jag att det blir en lång dag. Inte tidsmässigt, men psykiskt typ. När jag då kommer bort till den andra kliniken är det som att det aldrig tar slut. Förra gången jag jobbade och det blev så kände jag bara för att lämna alla kläder och gå hem, men då hade någon blivit mindre glad, haha. Jag strök och strök, men högen krympte aldrig. Det verkade istället som att den förökade sig. Men när dagarna flyter på bra och i ett normalt tempo (och jag slipper migrän) då är det inte så farligt.

Annars då? Jag mår nog lite sisådär nu för tiden. Antingen ligger det något i kroppen som inte vill bryta ut (som vanligt) eller så är det något annat. Jag funderar på att gå till vårdcentralen igen och den här gången ska dom göra det dom säger, alltså ge mig en remiss till sjukhuset. Men jag får se. Just nu är jag väldigt pank (som vanligt) och när lönen kommer måste den gå till andra saker. Man blir kanske inte lycklig av mycket pengar, men fan vad mycket enklare allt hade varit.

För några dagar sedan fick jag hem en cykelkorg till Bam. Jag hade redan en som jag köpte förra året, men den är bara använd en gång runt kvarteret. Tyckte det kändes säkrare att ha en med tak, så det var en sådan som kom hem den här gången. Tyvärr passade inte den riktigt på mitt styre. Jag fick inte ner den hela vägen och eftersom ett djur ska sitta i korgen tyckte jag att det var viktigt att den satt stabilt. Igår skulle jag och handla så jag satte dit min gamla korg som visade sig passa perfekt. Jag funderade på om man kanske skulle kunna ha taket från den nya, så när jag kom hem provade jag. Den gamla är större än den nya så jag trodde väl egentligen inte att det skulle gå, men det gjorde det. Det ser kanske inte så snyggt ut och taket täcker inte hela den undre delen, men han kan inte hoppa ut och det är huvudsaken. Dessutom kan han lägga sig i den här korgen, om han vill, eftersom den är större.

Jag ville så klart ut och testköra direkt, så efter maten packade jag en väska och hunden och så cyklade vi till en liten badplats i närheten. Han är lite svår att få i vattnet, så jag tänkte att den platsen nog skulle vara lite bättre än där vi brukar vara. Dels för att det nästan inte är några stenar på botten, men också för att den ligger som i en liten vik och är grund så det värms upp snabbare. Och ja, han verkade gilla det. Han sprang runt i vattnet och såg så glad ut. Jag kände på det och det var ljummet, där i kanten. Men han går inte så långt ut så han kunde hålla på i fem minuter innan han började frysa. Kommer bli varmare ju längre in i sommaren man kommer och då kommer han kunna vara i längre. Han tyckte dock inte om vågorna och så går han ju som sagt inte så långt ut. Han håller sig där han bottnar. Det hade så klart varit bra för hans ben att simma, men att vada runt ger också något så det gör inte så mycket att han inte vill/kan simma. Det är en del fåglar där i området så han spanade på dom också mellan varven.

Jag ska snart iväg, men jag tänkte blogga lite snabbt innan. Det kommer handla lite om vildsvin. För ett tag sedan när jag var ute hittade ju Bam vildsvinsbajs som han började mumsa på och en vi mötte berättade ju om hur nära villorna dom befinner sig. Så pass nära som precis utanför villorna. Jag tror att jag skrev om det? Efter det har jag varit lite försiktig och inte gått överdrivet långt in i skogen, men skogen är trots allt den bästa träningen för Bams knä. För några veckor sedan när jag jobbade var mamma ute med hundarna. Det här var på natten. Då såg hon ett svin gå över gatan en bit bort och Bam, som tydligen har gått och blivit självmordsbenägen, skällde som besatt på det.

För någon morgon sedan när jag var i skogen hittade jag spår efter dom. Och det är inte alls långt in. Man ser hus från platsen. Jag brukar gå på den vägen så jag vet att spåren inte är så gamla. Jag fortsatte min promenad, men var på min vakt. Alla säger att vildsvin är skygga djur, men hur skygga kan dom egentligen vara när dom kommer in i villaområden? Igår var det dags igen. Jag gick en annan väg i skogen, en väg som jag aldrig gått tidigare, och där fanns det massa platser där svinen hade bökat. Bam fick upp ett spår (han har blivit smått galen i att spåra efter vilt) och jag låter honom hållas. Han är ju kopplad och det är roligt att se vad han hittar. Det brukar bara vara rådjur och någon enstaka gång kanin eller hare. Men igår var det annorlunda. Han spårande på som vanligt, snabbt och effektivt, men rätt som det var tvärstannade han och ställde sig och vädrade i luften under ett par sekunder. Sedan skällde han ett skall som jag aldrig hört innan och så rusade han iväg åt motsatt håll med svansen mellan benen. Vad var det han kände? Det kan inte ha varit rådjur för dom spårar han tills han finner dom. Var det ett svin som var nära? En varg? Läste att en varg hade synts till utanför Kalmar, men mest troligt var det svin med tanke på alla spår. Jag har inget emot att se ett vildsvin (eller varg), men jag vill helst vara ensam då. Alltså utan hund. Jocke tycker att jag ska lägga ut äpple och kleta tjära på träden, men jag är inte så säker på att folket i området skulle uppskatta det, haha.

I den där appen som jag är så besatt av finns det allt. Roliga bilder. Söta bilder. Recept. Pyssel. Mode. Ja, allt. Bilderna är alltså inte mina egna och på vissa står det var dom kommer ifrån från början.

I dagens video visar jag hur man kan göra två olika sorters blommor med hjälp av papper. Den första är gjord av silkespapper och den andra med vanligt papper. Ju mer papper man har i den första desto tätare blir den. Man kan även reglera storleken genom att ha bredare/smalare papper. Samma sak gäller blomma nummer två. Stor cirkel och bred spiral ger en större blomma. Mina små blommor klistrade jag bara upp på tandpetare som jag lindade in med grön tejp, men man kan använda dom till mycket. Dekorera kort med kanske? Silkesblommorna, om dom är lite större, är perfekta att inreda med.