Husletande
När Kalmarposten kommer tittar jag alltid på hus för det är ju så himla roligt att drömma sig bort och tänka sig själv i vissa av dom. Jag vet inte vad jag skulle vilja ha. Något stort och lyxigt hade ju varit riktigt roligt, kanske mest för att inte alla kan ha det. Men så är det ju också väldigt mysigt med något litet torpliknande i gammal stil. Här följer några som enligt mig är lite extra speciella. Glöm nu inte att klicka så att ni får se alla bilder (till vänster under bilden som visas).
Dom två sista är ju verkligen... wow, haha. Hade hoppat över hotellbiten och bara bott där själv. Jag och Bam :-P
Bam fyller 1 år
På bilderna är han bara 18 dagar gammal och det var då vi träffades första gången. Han förväntar sig att postfacket ska svämma över av presenter så det är bara att sätta igång och skicka saker, haha. Grattis till han i alla fall!

Läkarbesök och hundkläder
Den gula är tjock och vattentät och han fick hem en liknande overall som tyvärr var för liten.



Två dagar på lekplatsen
Blandade bilder som jag tog med mobilen när jag och Nova var på lekplatsen igår och idag.








Godis bortskänkes i Kalmar
Nu är det ett tag sedan jag bloggade igen, men jag har verkligen ingen lust. Funderar på att låsa bloggen så att bara dom med lösenord kan läsa, men samtidigt har jag en hel del inlägg som folk kommer till dagligen (det om acnen och roaccutan bland annat) och det skulle inte kännas bra att stänga dom ute. Jag kanske får lusten tillbaka så småningom, men tills dess kommer det bara dyka upp ett inlägg då och då. Kanske lite fler bilder för det är ju ändå inget jobbigt.
Jag har gått igenom alla gamla bilder en gång till för jag ville vara med i en tävling. Hittade inte den bilden jag letade efter så fick kolla en gång till, sammalagt tre gånger alltså. När sista rundan var klar märkte jag att bland annat alla djurparksbilder också fattades och då slog det mig att jag hade ganska många obrända bilder på datorn och när jag öppnade mappen såg jag tävlingsbilden. Så där slösade jag flera dagar, men det kunde ju inte jag veta.
Nova ska sova över här i helgen. Mamma är och hämtar henne i Nybro nu. Får se vad vi hittar på, men hon har en fin present här som hon nog kommer använda väldigt mycket. Hon är för ung för den egentligen, men vissa saker kan hon använda sig av och om man visar henne kommer hon väl förhoppningsvis förstå hyfsat fort.
Var i affären förut och köpte lite saker som vi ska ha till middag på söndag när Novas föräldrar kommer och då köpre jag även godis eftersom det är helg. Tanken var att jag skulle köpa lite, men jag tömde typ hela affären och nu sitter jag och har ångest över det hela. Tryckte i mig massa innan jag satte in skålen i garderoben. Jag borde ha köpt chips istället, så nu sitter jag här med över 1 kilo som jag inte vill ha. Det är likadant varje gång som jag får för mig att köpa lösgodis, så varför fortsätter jag? Men om någon är sugen är det bara att komma och hämta det, helst någon som jag känner, haha. Vill inte gärna bjuda hem främlingar.
När jag cyklade hände förresten en så märklig sak. Jag mötte en som bor på gården där vi bodde förut och han vinkade. Det är väl inte så märkligt kanske ni tänker, men jo. Vi bodde där i över 6 år och det var inte förrän vi höll på att flytta som han började prata med oss. Och frun och alla andra släktingar började prata när jag skaffade Bam, för han var ju så liten och söt. Och nu vinkade alltså mannen? Jaja, vissa kommer man aldrig att förstå sig på. Det var som för många år sedan. Då bodde ett par med hund på gården och en vacker dag började killen prata med mig. Typ en vecka senare visade det sig att dom skulle flytta. Varför gör människor så? Någon som vet?
Lite gamla bilder kan jag ju bjuda på. Vissa kanske jag redan har visat, men det kommer varken jag eller ni ihåg, haha.
Middag i form av en Bowla.
Jag och Pumbaa någon sommar när jag passade honom.
Och pizzabudet Rocco.
Något bra
Såg det här på instagram förut och det stämmer ju så himla bra. Synd bara att det är få som verkligen förstår det.
A better camera won't do a thing for you if you don't have anything in your head or in your heart. Photography is a way of feeling, of touching and of loving.
Jag har många gånger hört människor säga att om dom bara köper en speciell kamera blir bilderna bra. Ja, kvalitén kanske blir bättre, men bilderna blir automatiskt inte super. Man kan köpa den bästa kameran som finns, men om inte känslan finns där blir det bara skit. Jag vet, jag har typ varit där. Mina bilder var bra. Jag har sett det nu när jag har gått igenom alla mina gamla bilder, men sedan tappade jag allt och då blev även bilderna dåliga.
På måndag ska jag till doktorn och imorgon ska jag träffa Marlene.
Mår bara dåligt
Tidigare idag gick jag till affären och handla grejer till lasagnen som vi åt förut. När jag kom fram fick jag besöka toaletten. I första hand för att kissa, men jag var så jäkla svettig så jag fick torka av mig det också, haha. Okej, nu är det varmare, men jag svettas alltså fortfarande onormalt mycket. När jag besöker doktorn får jag nog ta upp det också. Mamma tror att det kanske har med samma sak att göra som håravfallet och det verkar vettigt, men vi får se. Måste boka en tid först och det känner jag inte för riktigt än. Ligger och vilar nu för jag mår verkligen inte bra. Värmen kanske. Termometern visade på över 37 grader för en stund sedan och det är sinnessjukt varmt. Bam den tokfan envisas med att ligga i solen på balkongen så jag har fått stänga dit ut nu. Han mår inte heller så bra av det här utan faller mest ihop i en hög här och var i lägenheten. Jag sprutar vatten på hundarna med jämna mellanrum, men det hjälper inte så mycket. Skulle ha träffat Lena en stund idag, men det får vi nog skjuta på. Det var det, nu vet ni att jag lever i alla fall. Även om det är knappt, haha.

Kommentarer som gör en glad
Som jag sagt tidigare än det alltid roligt att få kommentarer (menar nu främst på instagram då det kommenteras ganska dåligt på bloggen) och ibland gör dom en extra glad.


Som ett avskedskalas
Igår hade jag ingen större lust att blogga så jag struntade helt enkelt i det och det konstiga är att jag hade fler läsare än vanligt då. Det är alltid så och jag undrar varför varje gång. Men hur som helst så träffade vi Lena och Benji igår för han kom ju hem då. Hundarna fick springa och busa på en fotbollsplan medan vi satt i gräset och tog det lugnt och pratade. Jag tog några bilder också som säkert kommer upp här snart. Idag träffade vi dom igen några timmar och det var tyvärr sista gången som Bam och Benji fick träffas för han har flyttat till ett nytt hem nu, men Lena bjöd glass och vi hade trevligt in i sista sekunden. Ikväll ska jag bara slappa. Har varit så himla trött sista dagarna. Jag har bara velat ligga i sängen och jag hatar det i vanliga fall. Kan liksom inte bara ligga där rätt upp och ner, men dom senaste dagarna har jag gjort det. Igår kväll var värst för då mådde jag riktigt dåligt. Känslan är svår att förklara, men huvudet kändes som att jag hade åkt karusell hela dagen eller varit på något ställe med hög musik i flera timmar. Det och några andra saker gjorde att jag fick nog och bara låg där i sängen i några timmar.

När det faller sönder
Jag glömde skriva en sak förut så jag får väl ta och göra det nu. Bra att ha det nerskrivet ifall någon skulle undra någon gång. Inte för att jag vet vem som skulle göra det, men i framtiden går jag säkert till tandläkaren och då kan det ju vara bra att veta. Kanske. Anledningen till att jag svamlar så mycket är att jag inte gillar inlägg med en textrad. I alla fall inte här, hos andra kan det vara okej om dom brukar göra det. Men nu till saken.Det är ju inte många dagar sedan min tand gick sönder och ramlade ur (med brutal hjälp från mig, haha) och idag vid frukosten kände jag något hårt i munnen så jag tog ut det och det var bara en yttepytteliten bit. Som ett sandkorn ungefär. Sedan var det dags för tandborstning och jag krafsar alltid med en tandsticka för att få bort all mat och sådant som kan fastna (ja, kanske lite äckligt men så är det) och då tyckte jag att tanden såg lite skum ut. Tand är väl att överdriva en smula förresten, det var ju bara väldigt lite kvar så jag ändrar mig. Då tyckte jag att tandresten såg lite skum ut, petade lite lätt på den och den gick av. Jaha, tänkte jag. Haha, så nu har jag ytterst lite kvar och en sylvass spets. Tog inte lång tid måste jag säga, men jag är glad att jag slipper skiten. Bara hålla tummarna nu för att roten som sitter kvar inte ställer till med något, men det ska nog gå bra. Så det var det. Nu ska jag återgå till det jag gjorde innan jag kom på det här med tand... resten. Giod natt!
Bära runt på Nalle Puh
Idag fick Bam paket igen och den här gången gick det ännu snabbare. Den skickades i torsdags och kom idag och då har det ju varit helg också. Kläderna kommer från Asien någonstans och kommer hem snabbare än vad många svenska företag gör. Jag klagar inte, men tycker det är bra konstigt att något från andra sidan jorden kommer fram fortare än något som ligger i samma land. Nåja, tröjan passade väl ganska så bra. Något vid baktill, men det kan ju vara för att han är byggd smalare där (eh ja, logiskt! Haha). Det ser nästan ut som en klänning. När jag satt och åt skrev Lena och frågade om jag ville följa med till stranden, så när maten var uppäten gick jag och Bam för att möta henne. Imorgon kommer Benji hem (Bams bror) så då ska vi träffas igen, men jag vet redan hur det kommer bli. Bam juckar ihjäl Benji som bara står där och accepterar läget, haha. Störda djur! Här är några bilder på tröjan och en på Bam när Lena skvätte vatten på honom. Han tyckte inte riktigt om vattnet idag för det blåste och var massa vågor så han stod bara och tittade på.



Bästa känslan
Laddade upp den här bilden på instagram (wimsa heter jag där och dom med iPhone/android kan följa mig om dom känner för det, laddar upp mängder med fina bilder där dagligen) nyss så tänkte att jag kunde ladda upp den här också, igen. Glömmer aldrig den dagen, då mådde jag bra och tänkte inte på hur jag ser ut. Vågade ju till och med gå fram till mannen på bilden och det är jäkligt bra för att vara jag. Angelica skulle ha gått fram först, men hon bangade och hon är liksom den modiga av oss, haha. Det är ju förresten hon som har tagit bilden.

Färgglad hund
Det tog bara fem arbetsdagar innan Bam fick hem den första tröjan som han köpte. Har väntat och längtat sedan den betalades, trots att det stod att leveranstiden var typ 18-35 arbetsdagar. Liksom, 35?! Det är sinnessjukt lång tid. Men nu gick det ju betydligt fortare än så, så jag är nöjd. Tröjan var i jättebra kvalité och alldeles mjuk och gosig på insidan. Dock lite stor, men det blir lätt så när man har konstiga mått. Störst är den vid ärmarna, men han trampar i alla fall inte ur den och hellre lite för stort än för litet för då kan han ju knappt röra sig. Bilden där han sitter så att man ser honom bakifrån är den som bäst visar hur färgen är i verkligheten. Nu kommer inte jägarna kunna ta honom för en älg för nu syns han klart och tydligt. För utan tröja är det ju faktiskt väldigt lätt att förväxla honom med en älg. Så det så.




En världsnyhet eller?
Världskrig ville telefonen skriva när jag ville skriva världsnyhet och i det här fallet går dom nog lite hand i hand. Vad hände med min öde strand? Pratade dom om den på nyheterna igår eller? När vi kom dit var det helt fullt med folk, varenda litet sandkorn och grässtrå var upptaget av människor. Var kom alla dom ifrån? Jag har varit på och passerat den stranden väldigt mycket under dom åren som vi har bott här och inte ens om man plussar ihop alla jag sett får man mängden som var där idag. Vilken besvikelse! Vi gick en bit till där vi brukar bada med hundarna, men det är sjögräs där så vi hittade en brygga lite längre bort. Det var inte världens finaste plats, men det dög en liten stund i alla fall. Rocco hade lite problem med att simma, säkert på grund av sin kondition, men han försökte. Sedan satt vi mest på bryggan och pratade några timmar innan vi gick hem. Otur att stranden var så upptagen bara, men vi ska göra ett nytt försök i veckan. Alla kan väl helt plötsligt inte ha fått nys om den platsen. Mysko. Här kommer i alla fall några bilder från dagen.




Varit på stranden
Bam och jag har varit på stranden med Lena idag. Jag visade henne "vår" strand och den var lika tom idag som den brukar vara. Var några som kom, men dom gick efter ett dopp eller två. Är liksom aldrig mer än en själv och en annan familj där. Perfekt om man inte vill bada bland massa folk. Nu badar jag i och för sig ändå inte, men det är skönt att veta att det finns en sådan plats. Ifall jag skulle få lust att ta ett dopp, haha. Vi ska träffas imorgon också, men då funderar jag på att ta med Rocco istället eftersom han älskar att bada. Här är en bild som jag tog på hemvägen och ja, det är ett täcke han har på sig. Han fryser så när han har badat så det är därför.

Skillnad på katt och hund
Vilket ombytligt väder det är. Ena stunden strålande solsken och klarblå himmel och nästa mörkgråa moln och ösregn. Är ju jättesvårt att veta vad man ska ha på sig, om man ska gå långt eller inte med hunden. Vi gick ut förut för att busa lite på en gräsmatta i närheten, men efter bara en kort stund kom massa regn så då gick vi hem. Det är så himla tråkigt när det är så. Jag har inga problem att gå promenader i regnet, men då vill jag gärna ha regnkläder och om solen skiner hoppar jag helst över regnkläderna eftersom det blir så himla varnt. Men, men... det kommer väl fler dagar.
Kevin är på Liseberg nu och där regnar det tydligen. Eller det gjorde i alla fall tidigare idag. Lite trist egentligen när man åker så långt för att ha roligt och så går man runt och är blöt och kall mest hela tiden. Det blir man i och för sig av vissa åkattraktioner också, men då är det ens eget val. Är flera år sedan jag var på Liseberg nu. Ett par är det nog förresten bara, men det är lång tid. Och ännu längre sedan jag faktiskt var där för att åka. Dom senaste gångerna som jag har varit där har jag mest gått runt... och tittat på Carl-Einar och det är ju inte fy skam, haha. Men jag hoppas i alla fall att dom får lite solsken också. Deras dag började inte så himla bra heller. Jocke hittade Bowla i en buske utanför huset när han, som han sa, spanade in sin fina gräsmatta, haha (skrattar inte åt att katten var skadad för det är självklart inte roligt, utan åt Jockes förbaskade gräsmatta, han är nästan gift med den känns det som, haha). Påkörd och helt lam i baken, så dom fick börja med att åka och avliva henne. Undrar hur länge hon hade legat där. Det kan man ju aldrig veta. Kan ha varit en timme, eller 7. Men led gjorde hon ju oavsett och kallt har det dessutom börjat bli om kvällar och nätter. Hon borde inte ens ha varit ute kan jag tycka. Då hade det aldrig hänt, men sådana saker är ju svåra att förutse. Hon hade börjat springa ute mer och mer, var inte mycket hon var inne och har man utekatter är det väl nästan bara väntat att något ska hända. Dom kan få i sig en död råtta som ätit råttgift, bli tagna av räven eller något annat rovdjur, eller bli påkörda. Menar så klart inte att det som hände inte är tråkigt, för det är det, men om man tänker lite mer på det hade det gått att undvika. Vi hade katter (Tussi och Miz) när vi bodde i hus och dom fick alltid vara inne. Djurplågeri tycker kanske vissa, men hundar släpper man ju inte vind för våg så varför ska man egentligen göra det med katter? Dessutom hatar grannarna att ha lösa katter i sina trädgårdar, det vet jag ju eftersom Jocke själv hatar att ha andras katter i sina rabatter. När vi bodde där vi bodde innan vi flyttade hit (rörigt, haha) fick vi ofta hem lappar om att hundar och katter inte skulle vara lösa/uträtta sina behov på gården och lika gärna som man har en hund i koppel kan man väl ha en katt i det. Bara en tanke.
Men åh, vilken tur att blogg.se har gjort om så att inlägget återställs om man råkar stänga ner det oväntat. Blev nästan kallsvettig där ett tag när jag råkade göra något så att sidan blev helt vit, men så fanns allt kvar när jag kom tillbaka. Vilken tur!
Jag sitter med en ansiktsmask som jag nog borde gå och tvätta bort snart för den har suttit där en stund, men så fick jag för mig att blogga och då drar ju det ut ännu mer på tiden. I helgen vet jag inte vad som händer, men jag tror att jag ska träffa Lena lite. Hon har inte varit hemma på hela sommaren, eller så har jag varit iväg, men nu är båda hemma så då kan vi träffas igen. Ja, det var väl allt som jag hade att berätta den här gången.
Grodans perspektiv på blomman
Nytt skal till min iPhone
Hallucinationer igen
Så var det dags igen. Jag berättade ju för ett bra tag sedan (någon gång förra året kanske?) om att jag lider av hypnopompa hallucinationer (för ja, lider gör jag verkligen) och i natt var det dags för det. Klockan 1:51 vaknade jag och såg två enorma spindlar krypa in mellan mina kuddar. Och nu snackar vi inga små saker utan dom var lätt 15 centimeter i diameter. Kolsvarta. Jag flög upp och slet ner täcket på golvet. Bam började skälla. Skyndade mig att sätta på byxor (varför?) och sedan tände jag lampan där jag stod. Benen var som överkokt spagetti och jag var alldeles svettig. Kände paniken växa, men var tvungen att kolla sängen. På skakiga ben gick jag försiktigt bort mot sängen och här någonstans vet jag att jag tänkte att det inte finns så stora spindlar, inte i Sverige i alla fall, men samtidigt var jag så skräckslagen och tänkte att det kunde lika gärna vara sant. Lyfte försiktigt på den ena kudden. Ingen spindel. Lyfte på den andra. Ingen där heller. Då tänkte jag att dom kanske hade hunnit springa ner i täcket innan jag slängde ner det, så jag tittade där också. Helt snurrig och fortfarande helt skakig i kroppen. Bam hade vid det här laget lagt sig för att sova igen. Han skällde nog mest för att han inte riktigt fattade varför jag vaknade och var så jäkla rädd. Det fanns hur som helst inga spindlar i täcket heller så jag la upp det i sängen igen innan jag släckte och gick och la mig. Något motvilligt ska tilläggas, men så fort jag hade lugnat ner mig förstod jag ju att det handlade om hypnopompa hallucinationer. Det är seriöst det värsta som finns att vara med om. Det är så länge sedan det hände, så varför nu? Hoppas verkligen att det dröjer lika länge till nästa gång för det är så hemskt.
Bam shoppar
Imse vimse spindel
Drog den nu
Har vickat och vridit och haft mig och så slog det mig att jag har en pincett som är bättre än mammas. Hennes har en med spetsig gripyta och min är bredare så när tanden var så lös att den vägrade gå tillbaka till utgångsläget tog jag fram pincetten och drog. Fick dra ganska hårt innan den lossnade, men trots det kom nästan inget blod. Vilken tur att vi redan hade ätit, haha. Jag föreslog stuvade makaroner idag för det är ju bara att svälja. Lite trött på nyponsoppa med andra ord, men nu måste ju tandköttet läka lite innan jag kan äta riktig mat igen. Är bara en liten bit kvar nu av den där tanden och den lossnar väl också så småningom och då har jag bara roten kvar och med min tur blir det väl operation för den med tiden. Men den dagen den sorgen.
Biten ser kanske inte så stor ut, men den är ungefär som min lillfingernagel.

Finns inget mellanting
I Orrefors har man två val om man vill bli ren.
1. Få brännskador av vattnet i duschen. 2. Få köldskador av vattnet i trädgården.
Och eftersom det är Jocke som är på bilden kan jag ju passa på att säga grattis till han. 27 blir han idag och han och hans familj var här förut. Det blev en misslyckad omgjord kladdkaka som jag gjorde imorse och senare blev det pizza... för alla andra. Jag provade en liten bit, men fick övergå till min nyponsoppa. Vi säger hej till näringsbrist och synliga kroppsben, haha. Nej, men om någon dag lossnar nog tanden och då kan jag säkert äta som vanligt igen. Jag vickar lite på den då och då, som man gjorde när man hade lösa mjölktänder, så det ska nog snart lösa sig.
Det enda som kommer är blod
Sitter och försöker sy om en klänning, men det kommer nog sluta med att jag kastar den bland soporna. Då kastar jag inte bara den utan även flera timmars jobb. Men så kan det vara ibland. Den är för trång där uppe (beror nog mest på att det är en storlek 32 och jag har väl som minst 36, haha) så hela bröstkorgen liksom... krossas. Jättemysigt. Verkligen. Det känns som att jag sitter fast i någon press. Eller mellan två elefanter. Kanske inte den bästa känslan som finns, men nu är den uppsprättad och nålad med resår och nu känns det genast mycket bättre. Får dock sy skiten för hand eftersom nålen till maskinen är av, alternativt kanske jag kan vänta och köpa en ny nål. Är ju inte så himla bråttom, egentligen. Kan sticka till stan nästa vecka och fixa det för det är en del tyg som jag ska igenom och ska jag göra det med nål kommer inte ens en fingerborg kunna rädda mitt stackars finger. Nu är förarbetet färdigt i alla fall.
Och min tand? Jo då, den sitter där den sitter. Fast lite lösare idag, tack vare min brutala framfart. Att gå till tandläkaren är jag livrädd för, men att själv stå och slita och dra har jag inte så stora problem med. Jag försökte alldeles nyss dra loss den med pincetten (ja. ni hör ju så jäkla korkad jag är), men tandfan sitter verkligen rejält trots att den går att vika rakt ut. Förstår inte. Det enda som hände var att det började blöda. När ska den lossna? Jag var så hungrig förut så jag höll på att dö. Magen kurrade och den gör den i stort sett aldrig på mig... eftersom jag hetsäter så och därför väldigt sällan hinner bli hungrig. Men sedan igår har jag ätit kräm och det i små mängder för att det är så obehagligt att ha något i munnen (men pincett och fingrar är tydligen en helt annan sak). Mamma skulle ha någon potatis-/köttfärssåsgratäng och jag tänkte att jag kunde prova det. Nej, det gick inte. Så det är ju tur att jag köpte nyponsoppa tidigare idag. Får bli lätt och flytande nu tills tandskiten behagar lämna sin trygga plats i min käft. Helst innan onsdag för då ska jag jobba och hon brukar envisas med att bjuda på frukt och det går ju inte säga till en så gammal människa att jag har problem med tänderna. Hon skulle ju dö direkt.
I gröngräset
Fåniga hundkläder
Tanden sitter kvar. Den vill verkligen inte lossna. Antar att det är för att den fortfarande sitter fast mycket i roten. Det allra bästa hade ju varit om roten också följde med, men det lär väl inte hända. Om jag inte hade varit så rädd hade jag nog ringt till jobbet och frågat vad dom tror om det hela och om dom skulle vilja fixa det åt mig, men nu är jag ju så rädd och har dessutom ingen större kontakt med dom så det hade nog varit en smula konstigt, haha. Gratis tandvård (och då med narkos för det är det enda jag kan tänka mig) borde vara en löneförmån tycker jag. Jag skiter väl i motionsbidrag och allt vad det heter, mina tänder är i större behov av tandbidrag. Och på jobbet ska det tydligen finnas specialister har jag fått höra, så det är bara att ge mig en och massa lugnande och annat knark och sedan trycka ner mig i en stol och fixa mina problem. Smidigt, haha. Igår eller när det var sa jag till mamma att det hade varit väldigt bra att ha en förälder som var doktor och en som var tandläkare. Istället är det lastbilschaufför och undersköterska som gäller för min del. Vad hjälper det? Ska mamma... eh, ja jag är inte så säker på vad en sådan gör, men ska pappa köra över tänderna med lastbilen eller? haha. Nej, men jag hoppas att tanden ramlar ut snart så att jag kan äta något. Kanske skulle hjälpa om jag tog lite knäckebröd, men jag vill inte riskera att få ont. Så om roten och allt bara ploppade ur skulle jag bli glad. Nu, helst.
Sitter och tittar på hundkläder på eBay och seriöst alltså, hur tänker en del? Varför vill man spöka ut sin hund på det sättet? Dom mest fåniga kläderna säljs från USA (jag är inte förvånad) och är bland annat maskeradkostymer i form av giraffer, apor, lejon, ärtor, korv med bröd, ketchup, senap och extremt mycket mer. Jag skrattar nästan ihjäl mig när jag ser dom på en stackars skamsen chihuahua. Jag är för hundkläder om det är för att fylla någon funktion. Bam fryser ju till exempel väldigt lätt så han får ha täcke, tröjor och regnkläder och det tycker jag är helt okej. Men maskeradkläder? Jag har till och med sett bikini till hund. Varför?!
Inte mycket kvar snart
Vaknade och hade en konstig känsla i munnen. Har känt så någon gång innan så tänkte inte mer på det. Gick ut med hunden och när vi kom upp skulle jag förklara för mamma hur det kändes. Som att en liten bit i kanten är lös, sa jag och då slog det mig att det nog var så det var. Gick och kollade och det var betydligt mer än en liten bit. Lite mer än halva det som är kvar av tanden går att vicka på, så idag ryker nog den delen. Sedan är det bara ytterst lite kvar. Om jag inte sväljer delen (vore dumt att göra för den är väldigt stor) kommer jag att fota den. Sitter och försöker få i mig lite frukost men det är otrevligt när tanden är så lös. Jag försökte vicka loss den, men den sitter lite för hårt än för det. Äter bara gröt så det är bara att svälja, men ändå. Obehagligt. Efter frukosten blir det affären för mamma ska ha ny slang till cykeln. Bättre att byta den än att laga den tycker jag.
Bam och Ayla
Typ enda gången han har fått ligga hos henne.
Det var när han hade käftat mot grannens doberman.
Hjärtat ramlar på kalsongen
Idag har jag varit ute lite i solen som visst är på besök igen. Blev en cykeltur till bland annat Skälby och tanken var att Bam skulle följa med, men korgen han fick passar inte min cykel så jag provade att sätta honom i den vanliga korgen på en handduk. Det verkade fungera fint tills han på något konstigt sätt lyckades fastna med en klo. Han skrek och det bestämdes att han fick stanna hemma. När jag kom till Skälby tänkte jag för mig själv att det egentligen är ett ganska så tråkigt ställe. Jag var där ofta förr och fotade, men idag var det inte alls lika roligt. Kanske för att jag inte hade systemkameran. Jag vet inte.
När jag kom hem tog jag upp min cykel för jag tänkte att man måste kunna fixa det med korgen på något sätt. Och det gick, men jag får ha styret lite udda. Ett rakare styre skulle sitta fint, men det här duger så länge. Åkte ner och Bam fick prova igen. Först ledde jag cykeln och sedan cyklade jag iväg runt kvarteret och hans öronen fladdrade gulligt i vinden. Så nu kan han följa med mig på äventyr. Det kommer ta lite längre tid att ta sig fram eftersom jag inte kan susa på som vanligt, men det gör inget. Tror jag, haha.
Ja, just det. Rubriken. När jag var ute med hundarna mötte vi en mörkhyad kille. Han undrade om hundarna var farliga för han var hundrädd och jag svarade att han inte behövde vara orolig för att dom är snälla. Då sa han något så roligt. Han sa att när han ser en hund blir han så rädd att hjärtat ramlar ner på kalsongen, hahaha.
Städ och senare bad
Idag har jag varit duktig och städat lägenheten. Doftar väldigt gott nu, särskilt när man kommer utifrån. Ligger och vilar lite nu efter maten. Hade vitlökssmör till köttet och det gjorde mig väldigt, väldigt, väääldigt sugen på choklad. Att försöka undvika i fortsättningen; vitlök. Tänk en riktigt söt plopp. Ja, det hade suttit fint. Om en liten stund ska jag sysselsätta mig med något annat. Så länge jag håller igång har jag inte tid att tänka på sötsaker. Men så kommer man ju till den tiden när man måste sitta still. Jobbigt är vad det är. Fikade ju igår och det borde jag kanske inte ha gjort, men jag var i alla fall duktig som tackade nej till godis, haha. Var jättehäftigt godis som såg ut som stenar. Sådana skulle man ha i en skål. Hur som helst, det jag ska göra om en stund är gå en promenad med Bam och Kevin, ner till vattnet så att Bam kan gå lite i kanten. Längtar till första september för då får Bam vistas på den riktiga badplatsen och där är det sand istället för sten. Mycket bättre, i alla fall för mig. För hans del kan jag tänka mig att det är bättre med stenar för då får han lyfta mer på benen.
Glömde lägga upp bild på paketet igår så här kommer den. Har råkat radera bilden på innehållet, men rosa med vita prickar ser ut som rosa med vita prickar. Inget ni behöver se alltså, haha.
