Jag insåg just att jag har skrivit fyra inlägg med bara text, men jag har dåligt med nya bilder att visa. Dom enda som jag har på datorn är alla dom som jag tog på mig själv i helgen och vad ska man säga om det. Det känns konstigt att bara ladda upp sig själv. Visst är dom väl kanske bra, men jag är rädd för att det blir lite tjatigt. Fast det blir det ju kanske med fåglar, hästar och så vidare också. Eller? Jaja, här är en till bild på mig.

I måndags vaknade mamma med en svullen kind. Igår var det värre och idag försökte hon intala sig själv att det var bättre, men det är det inte. Det ser ut som att hon har stoppat en stor potatis i kinden, haha. Hon ser verkligen rolig ut. Hon hade tydligen tandvärk hela helgen och hon tror att det har med det att göra, men hon ringde vårdcentralen förut som trodde att det kanske var en ansiktsförlamning. Eller något. Så hon ska dit om en liten stund. Får väl se vad han säger om saken, men hon ser ut som Olga just nu :-P

Fortsatte dagboksläsningen igår. Jag förstår inte riktigt vad jag menar på vissa ställe, men det är kanske så det ska vara. Förstår inte jag, förstår nog inte någon annan heller om dom skulle vara dumma nog att läsa.

Grått och trist ute idag. Nästan perfekt fotoväder om man inte vill ha solen i ögonen, men jag har inte tid att gå ut idag. Måste göra färdigt auktionerna och så måste jag gå till affären. Men imorgon kanske...

Funkabo 14 mars.

Den här är fin tycker jag.


Har precis ätit lite och nu ska jag fortsätta med mina lådor som är väldigt många fler än jag kommer ihåg. Jag har tagit en... av tretton. Förstår ni hur mycket saker jag har. Mest fina dricksglas och annat glas eftersom farmors pappa höll på med det (bor ju i glasriket). Så ja, jag sätter väl igång med det. Har hittat några saker som jag kan sälja.

Den första bilden var jag nöjd med igår. Satt och tittade på den ett tag förut och då såg jag hur dumt det ser ut med handen. Som att den inte ens tillhör mig utan någon annan som råkade fixa håret eller något just när bilden togs. Nu är jag inte alls nöjd med den längre. Kanske skulle sluta titta så noga på mina bilder.

Så här trött är det länge sedan jag var. När jag är hemma själv sover jag med dörren öppen för att kunna ha koll på vad som händer i resten av lägenheten. Jazmin brukar ligga i sängen och inte bry sig, men flera gånger i natt har hon rusat till ytterdörren och tokskällt. Inte något vanligt skall utan skall blandat med ett yl långt nerifrån halsen. Svårt att förklara, men det låter helt galet. Då har jag ju vaknat och varit tvungen att springa dit (i mörkret som jag hatar) och hämta henne. Efter några gånger var jag så snurrig att jag inte visste var jag befann mig. Jag la mig rätt tidigt med tanke på att tiden skulle ändras, men jag somnade sent bara för att Rocco snarkade. Han låter som en människa när han snarkar. Högt! Länge! Ja, sedan var det ju Jazmin som skällde och när klockan var 6 blev jag väckt ännu en gång av Rocco som stod mellan sängen och bordet och viftade på svansen. Det lät förjävligt! Tittade på klockan och sedan ignorerade jag honom. Vad sjutton ville han mig vid den tiden? En timme senare var det dags igen. Han stod och stirrade och svansen gick i 300. Sjuka hundar! Så ja, idag är jag väldigt trött.

Typ bara en timme kvar av ensamheten, men förhoppningsvis går Kevin ut när han kommer hem och då lär han vara ute tills det är mat och sedan tills det är dags att lägga sig. Om mammas tåg passar tiden är hon i stan lite efter 22 och då är hon är ungefär en timme senare. Om det inte är i tid är hon inte här förrän strax innan midnatt. Nu ska jag se om jag hittar någon mat. Jag är inte hungrig, men jag måste tydligen äta.

Från fårhagen på Svinö den 17 mars i år.

Resultatet av för mycket tid och för lite kunskap. En gammal bild på Nova.

Sara den 4 april förra året.

Hemkommen från en liten cykeltur i det fina vädret. Jag såg en vacker, färgglad stare och en fjäril. Fler och fler blommor slår ut och allt (eller i alla fall det mesta) känns bra. Tittar på Martha Stewart nu och sedan ska hundarna gå ut. Igår gick jag en väldigt lång runda med dom. Rocco var mer död än levande när vi kom hem så det blir nog en lite kortare idag. Mamma ska packa för imorgon åker hon till Göteborg över helgen, så jag är hemma själv då. Skönt! Köpte lite gott som jag ska ha. Massa film och skön ensamtid ska det bli. Jag planerar till och med att sova i soffan, haha.

Sommaren 2009 (kanske redan har laddat upp den, men nu är den nyredigerad)

Gick och la mig väldigt tidigt igår. Redan innan 21. Var yr och kände att migrän var på väg, så jag släpade mig ut med Jazmin en sista gång och sedan blev det sängen. Nästan 12 timmar senare vaknade jag som en helt ny människa. Bra att det kommer nu och inte till helgen när jag ska vara ensam. Inte kul att spendera massa skön ensamtid med migrän.

Mulet och tråkigt idag också.

Världens torraste kola åker just nu ner i min mage. Mjuk, äkta gammeldags gräddkola står det på pappret. Den är inte alls mjuk. Inte ens i närheten. Hård som sten, äkta gammal gräddkola hade varit en bättre beskrivning. Inte ens om jag försöker blanda den med vatten blir den mjuk.

Jag har varit på banken och lämnat ett foto till Kevins ID. Det jag tog blev inte godkänt. Försöker ta kort på min tatuering också men det blir inte bra. Får försöka senare när jag har fått filmen av mamma. Vi har lite problem med överföringen så jag väntar med att visa bild tills allt är färdigt.

Det regnar idag igen och till helgen säger dom att det kanske kommer snö. Det vill jag inte! Nu har man ju sett en torr asfalt. Gräs. Och blommor. Då ska det inte komma snö och förstöra allt det bra.

Trots att solen skiner idag känns det inte bra. Ska gå ut på en promenad med hundarna nu i alla fall. Kanske känns bättre efter det. Bilden är rolig tycker jag, trist bara att inte hela öronen är med.

2009-05-26 med mobilen. Fick massa fina syrener på jobbet. Hela trädgården är full och jag fick plocka hur mycket jag ville. Finns både lila och vita, men dom vita är finare och står längre. Doftar helt underbart!

Jaha, det blir ingen tatuering i april. Den blir redan imorgon. Skoj. Tror jag. Några stycken har frågat om jag är nervös, men det är jag inte. Just nu är jag mest stressad för att jag inte har valt stilen som jag ska ha. Finns alldeles för många fina, men jag har kommit fram till att jag ska välja någon av dom som är enklare. Just för att han är så ny på det. Vill inte att det ska bli kattskit av hela grejen. Kanske skulle välja en lite snabbt och skicka över till han så att han får träna på just den, haha.

Nu ska jag titta på Blåsningen och äta en smörgås. Eller två. Ändrade planer. Ska titta på Wipeout istället. Hade glömt att en från Nybro är med där. Är ju så roligt att höra dialekten.

Klicka!

Dom sista fågelbilderna som jag tänker visa. I alla fall från den här omgången (Svinö i onsdags). Efter att jag hade fotat örnen kom två svanar och flög förbi. Den andra bilden är häftig för fötterna ser ut som läder eller något. Klumpen under rumpan är bajs, haha. Fåglar verkar ha en förmåga att alltid bajsa när jag fotar dom. Skrämmer jag dom så? Har hur många bilder som helst där man ser bajset lämna fågeln.

Idag regnar det. Inte mycket, men det regnar. Det känns lite som höst, sen höst. Kylan och regnet. I sommar vill jag ha ett riktigt oväder. Jag gillar när det slår så hårt mot rutan att man blir orolig att den ska gå sönder. När vindarna viner utanför eller när åskan smäller hårt på himlen. Men sedan vill jag förstås bara ha sol och värme.

Igår tittade jag på Veronika decides to die och jag måste säga att jag plågade mig igenom mer än halva filmen. Jag trodde att jag skulle dö av tristess. När lite mer än halva hade gått började den äntligen bli lite bättre, men det var inte förrän dom sista minuterna som jag verkligen gillade den. Jag tycker inte om filmer som är så för då är risken stor att man stänger av och då missar man ju kanske ett bra budskap. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Sarah som spelar Veronika. Det känns som att jag hade velat se någon annan spela henne, men jag kan inte komma på vem. Jag skulle kunna tipsa er om filmen bara på grund av slutet, men jag vill inte att ni också nästan ska dö, haha. Slutet är i alla fall något som fler skulle behöva lära sig, att uppskatta varje dag i livet. Att se varje dag som ett mirakel. Man vet inte när det tar slut.

Cykla och köpa hundmat idag. Den tog slut igår, så dom har inte fått någon än.

Hittade den här bilden när jag förde över bilder till min andra hårddisk (glömde det för någon dag sedan när jag skrev att jag skulle göra det, men nu är det äntligen gjort). Tog den när jag cyklade till Smedby i somras. Den stod där i kanten och hade ingen större brådska därifrån. Hann stanna cykeln, ta fram kameran och knäppa av ett par bilder innan den insåg vad som hände och lämnade platsen fortare än kvickt. Längtar verkligen tills det är så grönt ute.

Ja, så här ser då Olga ut nu för tiden. Ganska stor skillnad, eller hur? :-)
Det är cirka två månader mellan bilderna.

När jag satt och väntade på maten gjorde jag en ganska rolig upptäckt. Marlene har laddat upp en bild på oss när vi var små. Jag är alltså den som står och ser ut som ett fån i bakgrunden, haha. Skulle egentligen bara länkat till bilden, men det gick visst inte så jag snodde den. Hoppas det är okej. Visste inte ens att den fanns, men det är rätt roligt att se gamla bilder. Får nog gå ut i förrådet och hämta in alla mina fotoalbum, kan jag ju roa mig med nästa helg när jag är ensam hemma. Vad gör vi på bilden kanske ni undrar? Ingen aning, men vi brukade gå runt och sjunga hos folk, haha. Eller sälja blommor som vi hade plockat. Även teckningar som vi hade gjort sålde vi. Så mycket pinsamt man gjorde när man var liten egentligen. Funderar lite över stavarna. Undrar vad vi hade dom till. Det ser ut som att Malle har typ somnat på sin, haha. Äsch, även att vi gjorde en hel del konstiga saker hade vi väldigt roligt.

Varning! Klicka bara på dom små bilderna om du vet att du klarar av döda djur. Det är bara ben och fjädrar (och lite blod), men en del kanske tycker det är äckligt så nu har jag i alla fall varnat lite.

Sista hästbilderna för idag. Fler kommer dock till helgen. En del kanske tycker att det är kul, en del föredrar kanske fåglar och en del vill kanske se bebisar men jag kan inte ladda upp allt på samma gång. Dessutom blir det ju bara bebisar när jag träffar Nova.

Blir kanske väldigt mycket bilder nu, men jag har ju så många att visa. Just den här är nog inte så fin, men jag tycker ändå att den har något speciellt.

Jag lyckas komma riktigt nära hägern nu för tiden. Det är lite klurigt eftersom dom är så extremt skygga, men det går. Oftast blir det att man får flygbilder eftersom dom flyger när man kommer en millimeter för nära, men det kan vara snyggt. Eller inte kan vara, det är snyggt. Det är ju roligare när det händer något i en bild. Målet för hägern är att fånga den på bild när den äter fisk. Och självklart ska det vara på nära håll. Annars har jag bytt fågel och nu tänker jag kämpa med att lyckas fånga örnen på nära håll. Det kommer att bli en utmaning eftersom den inte är så nära land som hägern, men jag ska lyckas. Har ju fördelen med att bo i närheten av dom, men vi är kanske inte ute på äventyr samtidigt. Men jag ska som sagt lyckas.



Klicka! (den första till vänster ser så rolig ut med sin tofs).

Jag har upptäckt att när jag inte säger okej hela tiden säger jag liksom eller typ istället, haha. Jaja, det skyller jag på att jag känner mig så dum när jag sitter och pratar med en dator. Det här blev inte så roligt som jag ville, men det går att titta på i alla fall.

Här är det lilla rådjuret som jag såg på isen idag. Usch, jag stod och var så nervös. Ville inte att den skulle gå igenom. Isen är inte alls tjock nu så det är ett under att den klarade sig. Lämnade inte platsen förrän jag såg att den var säker.

Den såg så liten och ensam ut när den vandrade iväg över isen.

Alla bilder är beskurna för att ni inte ska se bara en svart plutt. Örnen var som sagt väldigt långt ifrån mig (mitt på sundet), men visst är det en örn (havsörn). Har jämfört med en hel del bilder som jag hittat via google och det kan inte vara något annat. Första bilden är inte en örn utan det är en annan rovfågel som jag ser väldigt ofta. Vet dock inte vilken. Kanske någon vråk? Har verkligen ingen aning. Har skickat alla bilder till ett fågelproffs för att få bekräftat att det är en örn och så vill jag veta vad det andra är. På bild två och tre landar örnen i alla fall, på bild fyra sitter den på isen, på femte bilden går en kråka emot den och på sista så flyger den iväg med en mås mellan vingarna.

Klicka!

Idag kändes det som en bra fotodag trots att det hade kommit lite snö. Tog bussen till Svinö och fotade mest hägrar och någon rovfågel (vet inte vad det är, men ser sådana hela tiden). Även ett rådjur som gick på isen. Jag stod och tittade på den tills den hade kommit över. Tänk om den hade gått igenom. Usch! Det händer tydligen varje år. När jag gick ute på själva ön hade jag tänkt följa vägen, men såg att någon hade typ skottat en väg åt sidan, ner mot vattnet. Så jag gick in där istället. Och tur var väl det för då såg jag något stort långt bort på himlen. Fotade, men eftersom det var så långt bort var det svårt att se vad det var. Den kom lite närmare och när den landade på isen någonstans mitt emellan Öland och Kalmar såg jag att det var en örn. Så jag fick bilder både när den flög, landade och satt där. Synd att den var så långt bort, men visst ser man att det är en örn på bilderna. Kanske bättre lycka nästa gång. Jag kunde ju ha stått där och väntat, men jag var så blöt om fötterna att det klafsade om dom, så jag var tvungen att gå hem. Ska redigera bilderna nu och sedan visar jag väl upp några. Hundarna ska ju också ut, om en timme ungefär. Och ikväll ska jag försöka filma en rolig sak som hände igår.

Jag fotade inte bara hästar (och får) på 4H-gården i söndags. Några fåglar lyckades också fastna på bild. Men fler hästbilder kommer att visas så småningom.

Klicka!

Sitter och hämtar andan lite innan jag ska torka golven. Förut gick jag igenom mina kläder (tog inte alls många sekunder eftersom jag knappt har några) och då tyckte mamma att jag skulle prova shortsen som jag köpte förra året. Dom satt likadant nu som då, alltså för löst men en sak som fick mig att må dåligt var benen. Rubriken till det här inlägget är en perfekt beskrivning av dom. Så kan jag fan inte se ut! Måste försöka få benen smalare och framför allt fastare. Usch, så hemskt det var! Mamma skrattade. Jag skrattade, men så jävla roligt var det inte.

Visar väl fler ikväll kanske. Måste ju ut på promenad med hundarna också senare, men det ska bli skönt. Solen skiner och himlen är blå.

Som vanligt kunde jag inte hålla mig från det onyttiga, så jag tog fram cykeln när hundarna hade varit ute på promenad. Cyklade till affären och köpte chips och dipp (jag försöker intala mig att cykelturen gör det okej att äta upp allt). Köpte även två glassar för bara fem kronor styck. Magnum coco choc. Det var en liten chansning för jag har aldrig ätit den förut. Jag läste inte alls på påsen vad det var. Trodde det var vaniljglass doppad i choklad med kokos på. När jag kom hem skulle jag smaka den och upptäckte då att glassen inte smakade vanilj alls, så då var jag tvungen att läsa. Kokosglass. Det har jag aldrig ätit, men det var gott. Eftersom jag tycker om kokos tycker jag nästan att det var lite för lite smak av just det, men sedan är inte mina smaklökar vad dom borde heller. Så det kanske är tillräckligt. I mitten av glassen fanns en liten överraskning. Chokladfudgesås eller vad dom nu kallade det. Efter ett par bett hade chokladsmaken tagit över och jag kände inte alls någon kokos. Möjligtvis om jag ansträngde mig riktigt hårt. Det var tråkigt. En annan sak som jag blev lite besviken på var att glassen saknar pinne. Jag vill ha en pinne! Men men... den var god trots att den smakade för lite kokos. Förstår inte varför den är så billig bara. Jag såg det redan på Maxi förra månaden att dom sålde den för det priset.

Vad är det som gör att alla hela tiden måste ljuga för mig? Jag vet att det är många som gör det för det är något jag har lärt mig att se. Många vet om det men ändå fortsätter lögnerna hagla över mig. Vissa saker kan jag förstå om det ska vara hemligt, men om man inte vill att jag ska sprida saker vidare gör jag inte det och om man inte vill att någon ska gissa vad saker gäller behöver man inte ens säga A. När man frågar rakt ut och folk ljuger en rakt upp i ansiktet, ja då blir jag så jävla förbannad. Det händer hela tiden. "Vita lögner" har jag fått höra att det kallas, men det är som jag skrev till min bror förut... det är bara för att rädda sig själv och dom är inte alls bätte än någon annan lögn. Till slut blir det för mycket. Nu har det blivit alldeles för mycket för att jag ska orka med det. Det går inte en dag utan att folk ljuger för mig. Varför? Är jag något slags lögnplank eller vad är det frågan om? Vad har hänt med världen när man inte längre kan vara ärlig? Är det så vi ska uppfostra den nya generationen? "Ljug så mycket du orkar, det kommer du längst med"?

Nu till saken (har velat skriva det där uppe väldigt länge, men inte haft något bra tillfälle och idag dök det äntligen upp ett). När min bror var här för några veckor sedan (vet inte exakt när det var, men det är nog mer än några veckor när jag tänker efter) hade han skrivit om något han planerade att göra på sin och sambons resa. Jag är inte dum. Jag vet att han har pratat om precis det en gång även att det är något år sedan så jag kom på vad saken gällde och sa det till honom. Självklart nekade han, men han är lika dålig på att ljuga som mamma så jag visste att jag hade rätt. Tidigare idag sa mamma att jag skulle skicka ett mail till mig själv, lite som ett bevis på vad jag visste innan alla andra (synd att jag inte gjorde det direkt när jag kom på honom) och om ni klickar på bilden här under ser ni klockslaget som jag skickade mailet. Det står även att det är från mig... till mig. Och meddelandet syns klart och tydligt. Ett par timmar senare kom ett SMS som bekräftade allt. Ni förstår vad just den här saken gäller när ni tittar på bilden.

Klicka!

Jag kanske verkar fånig i vissa ögon, men det skiter jag fullständigt i. Om ni också kunde se att folk ljuger för er skulle ni också reagera. Kanske direkt eller som jag... samla på sig under en lång tid. Flera år av lögner tar till slut ut sin rätt. Och en del undrar varför jag inte litar på andra. Ja, hur kan det komma sig. Både familj och vänner ljuger. Eller så kallade vänner. För ett tag sedan gjorde jag mig av med en vän som ljög (undrar hur många år det hade pågått). Fast enligt henne var det inte lögn (trots att jag läste hur det låg till med egna ögon) utan det var bara svårt att vara mig till lags. Är det så? Men att vara någon till lags och att vara ärlig är knappast samma sak.

Bröllop alltså. Får väl se om man går (klart jag går om jag är bjuden haha)... jag har ju problem med att besöka kyrkor så jag är glad att Nova inte har blivit döpt än även att det är tråkigt för jag har ju haft presenten klar sedan hon föddes typ. Den ligger och samlar damm i garderoben. Funderar på att ge henne presenten nu och om hon döps får hon ingen av mig. Bröllop. Vad kommer här näst? Dom har hus... och barn. Och ett helt zoo. Kan det komma något mer? Förresten måste man väl inte vara i en kyrka när man gifter sig? Tänk vad vackert med ett utomhusbröllop. Eftersom jag planerar att fota haha är det bäst om dom är ute eftersom jag inte är så bra med kameran inomhus. Jag har ingen aning om när dom tänker göra det men det får vi väl kanske reda på.

Får väl avsluta det här något trista inlägg med att säga grattis till Sara och Jocke. Hoppas att det håller nu så dom slipper allt som blir i samband med att man skiljer sig. Jag struntar i vad som händer med dom vuxna i det läget, men jag tänker på Nova. Eftersom hon inte har bett om att få bli född förtjänar hon att leva med en LYCKLIG familj, så bröllop eller inte... att bråka löser sällan något. Det kan däremot splittra, så tänk på det.

Nu blev det här väldigt långt, men jag har som sagt samlat på mig under en längre tid. Grattis än en gång till min bror och hans sambo!

Idag var det inte roligt att vakna. Jag drömde så fint, men det värsta var ju när jag tittade ut och såg att det snöade. Nu verkar det ha slutat, men det lär väl komma mer under dagen. Tyvärr! För ett par dagar sedan gick jag igenom mina bilder på bilddagboken (då när jag leta efter tjockisbilder på mig själv) och då såg jag att i mitten av februari förra året (eller om det var året innan det) var det ingen snö alls och massa vårblommor. Lite smådeppigt måste jag säga.

Händer nog inte så mycket idag. Som vanligt. Kanske klipper Rocco så att jag kan städa här i helgen. Han drar in så mycket skit när han är långhårig och eftersom det bara blir varmare behöver han bli av med pälsen. Det är så jäkla drygt att göra det bara. Han ligger still i början, men sedan börjar han bli bråkig och jag får blåsor på fingrarna av saxen. Vi hade en billig trimmer en gång, men den fungerar inte på hans äckliga päls.

Något jättetragiskt har hänt, eller?

Dom två sista bilderna som jag har att visa. Togs när jag var i Orrefors sist. På sista bilden provar hon min mössa. Den var lite stor.

Fotade Olga lite förut. På första bilden badar hon (som ni ser), på bild två ser man hur hon springer runt med sanden på ryggen och det förklarar varför hennes fruktskål alltid är full med sand. Tredje bilden visar något som hon tycker är väldigt roligt nämligen att flytta på all pellets så att den ramlar ner i springan som är under vattenflaskan (syns på dom sista bilderna). Hon gör likadant i sitt hus och det bildar små fina högar pellets på andra våningen. Även på dom två sista bilderna gör hon något som hon verkar tycka är väldigt roligt. Hon gör allt för att ta sig upp på toppen av vattenflaskan bara för att sedan ta tag i taket och springa runt där upp och ner. Sedan ramlar hon ner och man är livrädd att hon ska bryta ett ben, eller ännu värre... nacken. Buren är trots allt nästan 60 centimeter hög och hon är ju ett väldigt litet djur.

Klicka!

Haha, jag älskar den här reklamen!


Idag har det inte hänt allt för mycket. Promenader och så har jag diskat och lagat mat. Eget mos och falukorv blev det. Rätt gott faktiskt. Var ute och letade lite vårtecken. Har egentligen ingen fotolust, men jag hittade några krokus som kikade upp lite försiktigt.

I höstas när jag skrev det här så nämnde jag ju även att jag hade gått upp i vikt. Nu tänkte jag skriva lite kort om det. Några månader efter att jag hade tagit studenten (2002) flyttade vi till Åstorp i Skåne. Då vägde jag 55 kilo till mina 172 centimeter (nu är jag lite kortare, runt 170 centimeter) och såg väl rätt normal ut. Jag red regelbundet, men det slutade jag med när vi flyttade. Första tiden i Skåne hade jag inte något jobb och jag antar att jag bara började bli väldigt uttråkad. Då tog jag till godis, chips, kakor, läsk och så vidare. Allt onyttigt jag kom över åkte ner i magen. Det i kombination med att jag inte rörde mig gjorde att jag gick upp i vikt. 19 kilo för att vara exakt. 3 år senare flyttade vi tillbaka till Småland och det började med ett för tidigt dödsfall och sedan ett par tråkiga veckor på dagiset där barnen hela tiden påpekade mitt utseende.

Bilderna i det här inlägget är tagna lite då och då under tiden som jag var en knubbis med acne och jag kan väl inte direkt påstå att jag är så snygg på dom. Klicka för att se större.

Jag tror att det var på våren 2006 som jag började inse att det inte skulle gå att leva så. Fettet bara forsade över hela kroppen. Ut i varenda litet mellanrum mellan kropp och kläder. Jag frågade en kompis om vi skulle "tävla" för att sporra varandra lite och det gick hon med på. Jag slutade med allt onyttigt (hade huvudvärk i ett par veckor för att jag inte fick något socker) och började promenera. Mycket. Både själv och med Rocco som också behövde/behöver gå ner i vikt. Tyvärr, eller vad man ska säga, kändes det hela tiden som att jag tävlade mot mig själv och även om det var tråkigt gav det resultat. Jag ville verkligen gå ner i vikt och jag visste att det skulle gå. Kilo efter kilo försvann och det gjorde även centimeterna.

Låren, midjan, ansiktet. Allt blev bättre. När jag började gå ner i vikt hade jag celluliter (eller något haha) även på överarmarna. Brösten försvann också, haha. Jag sitter just nu och letar efter fler före och efterbilder, men jag hittar inte dom. Jag vet att dom finns någonstans på bilddagboken, men det tar sin lilla tid att titta igenom nästan 6000 bilder. Jag kan i alla fall berätta att jag fram till idag har gått ner 17 centimeter i midjan (kanske inte så mycket egentligen) och nästan lika mycket i vikt som jag gick upp. Exakt vikt har inte någon betydelse. För det mesta lyckas jag hålla vikten, men ibland orkar jag inte röra på mig av olika anledningar och då kan det hända att jag går upp ett par kilo, som jag sedan går ner igen när jag börjar gå. Det har ju tagit väldigt många år att gå ner det här, men det är nog bättre för kroppen att ta det långsamt och jag kan vara stolt över att jag har gjort det helt själv utan fusk. Jag tog tag i mitt liv och gav allt för att inte bli tjockare. Fler borde göra det. Att säga att man är tjock och borde gå ner i vikt för att man mår så dåligt av övervikten är inte tillräckligt. Ingen kommer att gå ner i vikt åt dig. Bara du kan styra det! Allt går om man verkligen, verkligen vill...

Jag har hittat bilderna nu. Det bästa hade ju varit att jämföra med exakt samma kläder, plats och så men jag har inte alla kläder kvar. Dom rosa mysbyxorna är väl dom enda och dom fladdrar väldigt löst nu. Jag har även ett par beige byxor som satt som målade på mig och dom skulle typ Kevin också få plats i nu. 


Ja, det är väl typ det. Svårt att skriva något mer om det. Jag gick upp, slutade äta onyttigt och började promenera, gick ner igen. Nu för tiden äter jag det jag vill, men jag ser också till att röra på mig lite extra då. Viktnedgången förde dock med sig vissa saker. Jag har till exempel svårt att klara mig utan en våg. Jocke tog sönder min en gång och jag trodde att jag skulle gå under. Jag har perioder när jag väger mig både på morgonen och kvällen, men jag försöker att bara väga mig en gång om dagen. Jag vet att det egentligen inte händer så mycket med vikten, inte ens om det går ett par dagar mellan gångerna, men jag vill ha kontroll. Jag ser ju att jag har gått ner i vikt. Både på bilder och kläder, men jag anser inte att jag är smal. Slutligen vill jag bara än en gång säga att det går... om man VERKLIGEN vill!

Cyklade ut en runda och hamnade i Hansa city. Shopping! haha. Nej, jag är ju inte så mycket för att shoppa och särskilt inte när jag sparar pengar till något speciellt men några saker hittade jag. Jazmin fick ett rött flexikoppel, så nu kan hon springa lite mer när vi är ute. Sedan köpte jag två superfina fotoalbum. Beigea (heter det så?) med svarta blad i som man klistrar fast bilderna på. Hade bara tänkt ta ett eftersom jag sällan skriver ut bilder för att ha i album, men dom var så billiga och man vet ju inte när dom kan komma till användning... har ju mina misstankar om en speciell sak. Köpte även två lypsyl (eller för att vara mer korrekt då lypsyl är namnet på en speciell sort, läppbalsam). Coca cola och fanta. Det sistnämnda tyckte jag bäst om. Colan doftade gott, men smaken var lite konstig. Det fanns även sprite och det tycker jag ju också om att dricka, men när jag tänkte på hur det skulle smaka som läppbalsam fick jag kräkkänslor.

När jag gick förbi Elgiganten undrade jag varför dom har varit så osmarta. Varför inte bara skriva "Vardagar 10-19"? Det är ju inte så att utländska turister förstår skylten ändå, så vardag hade passat fint.

Och det är väl klart att jag kan säga R. Jag säger att jag inte kan det, men det jag menar är ju att jag säger det långt ner i halsen.

När jag gick till affären stannade jag till vid den här busken i ett par minuter. Jag kände mig rätt knäpp, men det var det värt. Nu vaknar saker till liv och det känns bra.

Innan jag skulle gå ut med hundarna kollade jag temperaturen. Är det för kallt ska ju Jazmin ha täcke på sig. Det behövde hon inte nu. Vi tog en härlig promenad i den sköna solen.


Köpte lite godis till mig och nu ligger jag här i soffan och ångrar mig lite. Visst var det väl gott, men rätt onödigt. Vissa saker var nya (för mig) och dom var väldigt goda. Dock inte så bra för tänderna för det var lite hårt. Karamelliserade kexbitar i choklad, bland annat. Crisp'it tror jag det heter.

Det här är resultatet av alldeles för mycket fritid. Jag hade inte tänkt ladda upp den först, men tänkte att... ja, vad tänkte jag egentligen? Min dialekt som sagt (usch) och så sitter jag och erkänner vad jag tittar på. Och inte en gång. Nej, det hade ju varit på tok för lite. Utan fyra gånger. FYRA! Men upprepningar är ju det som går in, så nu vet ni väl alla vad jag tittar på haha. Ni ska också veta att jag först satt och gjorde en massa klipp där mikrofonen inte ens fungerar. Sedan fungerade den och då lät det jättekonstigt. Kanske låter konstigt nu också, som att jag sitter i en box eller något, men ja... datorns mic är nog inte den bästa. Och för att inte tala om hur dumt det känns att sitta och prata med en dator. Jag som inte ens pratar med människor. Det jag pratar om är förresten det här.

Varit ute och cyklat för första gången på flera månader. Jag cyklar ju inte när det är halt, men nu är vägarna så torra och fina. Bortsett från gruset då. Det känns inte som att cykla på asfalt utan mer som på en grusväg någonstans ute i skogen. Men det var skönt. Sol och blå himmel. Solen värmde dock inte speciellt mycket, så det var väldigt kallt. Cyklade hem efter bara drygt en timme. Och tur var väl det. Nu vräker snön ner. Stora, hemska flingor! Det var den bara marken det. Vi lär väl aldrig synas igen, så... vila i frid!

Tack för alla kommentarer om bilden i det förra inlägget. Jag tänkte vara lite snäll idag (fast det är jag väl egentligen varje dag) och dela med mig av hur jag gjorde. Det var inte alls svårt. Jag öppnade upp ett nytt fönster (internet för dom mindre smarta) och sedan sökte jag på... ja, det minns jag inte men jag skulle egentligen ha något som kunde göra en polaroidbild åt mig. Jag hittar nämligen inte dom andra sidorna som jag har sparat och dom som jag har tipsat om här är jag trött på. Då råkade jag hitta den här sidan. Där finns det en hel del som man kan göra. Kategorierna finns, som ni kanske ser, där uppe. Håll musen över så det kommer ner en list. Välj något. Ja, det kan ju vara bra att ladda upp en bild också. Sedan är det bara att klicka runt.

Den här är inte lika fin (men speglar kanske ändå lite hur jag känner just nu), men den gjorde jag också igår när jag provade dom olika sakerna. Bilden är tagen vid samma tillfälle som den jag visade igår.

Jag i somras när jag var ute och fotade mig själv.

Nu har jag precis kommit hem från affären. Gick till Giraffen för dom hade några bra erbjudande där borta, så än så länge har jag gått nästan 12 kilometer. Ska gå ut med hundarna om en timme eller så. Superhärligt ute idag också fast det blåser lite kallt emellanåt.

Såg att Apoteket utanför Coop har bytt namn till Kronans Droghandel 1907. Känns ju lite roligt. Det ska tydligen öppna ett apotek utanför Maxi också, men det är Doc Morris (förstår inte så mycket då det är på tyska och att använda Googles översättningssak är ju mest komiskt).

På vägen hem såg jag några jättestora istappar under en bro. Tänk att få en sådan i huvudet.

Jocke tog ett par bilder på mig och Nova sist jag var hos dom. Här berättar jag för henne om spöken och hon lyssnar intresserat :-P

14-promenaden med hundarna. Gräs! Syns bara mer och mer. Hoppas verkligen att snön håller sig borta nu. Jag orkar inte om det kommer mer. Jag vill förresten ha en annan kamera än mobilen att filma med. Den är inte så bra och det stör jag mig på.

Solen skiner idag också. Det är så skönt när den gör det även att det är lite kallt. Livet känns lite lättare och inte så dystert när den är framme. Det blev inte någon städning för mig igår för jag orkade inte, men idag mår jag lite bättre så då ska jag väl ta tag i det. Måste diska också och mamma ska väl till stan tror jag, så jag gör väl det då. Ska städa klädkammaren också och det är så jobbigt.

Lite snabbspolad för att det inte ska bli så drygt att titta på.

Sitter och väntar på att ett klipp ska laddas upp på youtube. Råkade spara det i ett annat format än vanligt, så det tar ju flera år innan det är klart. Själva klippet är nog inte ens två minuter långt, men jag har suttit och väntat i över två timmar. Jag har i alla fall lärt mig att kolla en extra gång innan jag sparar något och det är kanske lite positivt.

Var precis ute med Jazmin. Det kändes som att jag svävade. Gick med mina ganska klumpiga gummistövelsteg utan att jag sjönk i snön. Jag kände mig så lätt. Lätt som en fjäder. Där gick jag i mina egna tankar och tänkte att det skulle vara härligt att väga så lite. Plötsligt slog verkligheten till. Jag ramlade igenom och stod med snö upp till knäna. Lite synd, men säg det som varar för evigt...

Hade planerat att gå in på mitt rum tidigare idag, men på grund av youtube går inte det. Tittar på någon film nu. Storm warning på Showtime. Missade dom första 30 minuterna, men det gör inte så mycket. Ska nog gå och fylla på magen med lite oboy.

Jag kan tillägga att nu, två timmar senare, fungerar den fortfarande felfritt utan batteri.

För några dagar sedan när jag vispade grädde upptäckte jag en sak. Det skvätter alltid en massa i hela köket när jag vispar saker. Alla har väl det problemet? För rätt många år sedan kom jag på att om man håller vispen i mitten av skålen slipper man att det stänker. Det höll ungefär en gång. Sedan var det dags igen. Nu, många år senare, har jag äntligen löst problemet. Om man håller upp vispen en liten bit från botten på skålen stänker det inte. Jag har provat det nu i några dagar och det har inte skvätt en enda gång. Man får lite mjölksyra efter ett tag, men det är värt det. Allt för att slippa städa köket när man är färdig. Och innan någon försöker vara smart ska jag tillägga att jag vet att det finns skålar med lock som ska förhindra att det skvätter, men vi har en sådan och det fungerar inte. Så det blir mitt lilla måndagstips till er. Håll upp vispen!

När jag läser igenom vad jag har skrivit kan jag egentligen bara konstatera en sak - jag har för mycket fritid! haha.

Tjoho! Kanada vann hockeyn igår. Härligt va? Haha, kanske inte så många som bryr sig och egentligen gör inte jag det heller men det är ändå roligt när Kanada vinner. Det har spelats en del hockey i familjen (pappa, farbror och lillebror) och dom håller alltid på Sverige. Eller gjorde, nu vet jag inte hur det är men jag kan inte tänka mig att dom har ändrat sig på den punkten. Så länge jag kan minnas har jag hejat på Finland, Ryssland och Kanada. Ja, tre länder är kanske lite mycket men det är dom som jag gillar bäst. Jag har förstått att Finland tog brons? Och Kanada tog ju guld. Var finns Sverige på pallen? Aah, ingenstans! :-P

Sov uruselt i natt och det är rätt länge sedan jag gjorde det. Men jag har inte så mycket planerat idag, så det gör inte så mycket om jag är lite trött.